🍋 Ilska mot sin mor som vägrar det man ber henne om: hur kommer man ur ilskan?

Din mor är kanske arg för att hon inte accepterar att någon styr hennes liv, inte ens för hennes eget bästa. Du kan förstå hennes synpunkt utan att hålla med henne: därifrån kan situationen lugna sig.

Så här anförtrodde Claire mig nyligen: ”Jag är arg på min mor. Hon talar illa om mig inför mig, hon talar illa om mina systrar, hon stannar inte hemma som man har bett henne… Jag är arg hela tiden, och sedan måste jag låtsas att allt är bra. Hur gör man?”

Det finns ett annat sätt att se på saken. Din mor är arg för att hon kanske inte accepterar att någon styr hennes liv. Även när det är i hennes intresse: för att undvika ett fall, för att undvika att hon går vilse.

Du har säkert goda skäl och sammanhängande argument. Men om du sätter dig på hennes plats kan du förstå situationen utan att hålla med henne.

Genom att se på önskemålet från hennes plats. Du ber henne att inte gå ut, för hennes bästa. Man kan bli mycket arg när det är ens egna barn som ber om det.

Om din chef bad dig arbeta på natten, för företagets skull, skulle du tycka att det var normalt? Naturligtvis inte. Ändå skulle skälet, från hans synpunkt, kunna vara befogat. Och du, även om du förstår, håller inte med.

Det handlar inte om att göra det din mor vill. Hon känner sig trängd: från hennes plats har hon rätt att vara arg och att kritisera.

Du behöver inte ändra uppfattning. Du behöver bara acceptera att hennes är annorlunda. Därifrån kan situationen lugna sig.

En enkel tanke kan vägleda dina handlingar: handla mot din mor som du skulle vilja att en vårdpersonal som du inte känner behandlade dig, om du skulle hamna under hens ansvar.

Det är en ansträngning: att lägga din egen bild av situationen åt sidan en liten stund, för att kanske ta emot en ny synpunkt.

För att auktoritet inte längre fungerar med en förälder. Det vanliga misstaget är att vilja att sin förälder ska lyda som ett barn och göra det man har bestämt åt hen, för hens bästa.

Med ett barn kan auktoritet räcka: barnet saknar erfarenhet. Din mor har däremot ett helt liv bakom sig, och det var hon som lärde dig att gå.

När en förälder blir sårbar har man, även med den största omtanke, en tendens att vilja resonera med hen, säga ”nej” och förklara situationen som för ett barn. Att gå emot hens vilja kan då skapa motstånd.

Ju mer du insisterar, desto mer motsätter hon sig. Och ju mer hon motsätter sig, desto mer växer din ilska: var och en stannar i sin roll, och ingen tar sig ur.

Ja. Att acceptera att sin förälder styr sitt liv är också att acceptera att hen gör sina egna misstag. Om din mor bestämmer sig för att gå ut och faller, är det hennes ansvar, inte ditt.

Din förälder är ansvarig för sin situation, du är hens beskyddare. Hen har alltid rätt att tacka ja eller nej till det du föreslår.

Att inte behandla hen som ett barn är just det: att respektera hens val, även när du vet att de inte förbättrar hens tillstånd.

Att respektera hennes val, även när de verkar irrationella för dig, utan att säga ”jag varnade dig”, bevarar hennes känsla av frihet och kontroll. Ett beslut som fattas under inflytande av känslor, och inte av förnuft, kan till och med vara mer gynnsamt för henne, för att behålla sin balans.

Det viktigaste är kanske att ge var och en rätt att göra fel, och rätt att ändra sina beslut.

Vid fara kan du be hennes läkare att tala om för din mor vad hon fortfarande kan göra, och vad hon inte längre kan göra.

Ofta en rädsla. Titta på vad din ilska döljer. Ibland, bakom ”jag blev arg”, skulle de verkliga orden vara: ”Jag blev fruktansvärt rädd att du skulle skada dig.”

Din ilska gör dig inte till en dålig människa. Vi är känslomässiga varelser: en människa utan förmåga att bli arg skulle vara en automat.

Att vara medveten om det är att välja att inte längre vara dess slav. När du känner igen ilskan i stunden då den uppstår, och tar ansvar för dina känslor, bidrar du till fred.

Att säga ”ilska” är lättare än att säga ”rädsla”. Ändå är det rädslan din mor behöver höra: den ger henne ingen order, den säger henne att du bryr dig om henne.

När man förstår var ilskan kommer ifrån försöker man följa med sin förälder så att hen gör på ett annat sätt, i stället för att förbjuda hen att göra.

I stället för att be henne att inte längre göra en sak hjälper du henne att göra den på ett annat sätt. Där förändras hjälpen på riktigt.

Det här gör det inte: att förstå hennes synpunkt tar inte bort risken, och inte heller din rädsla. Din mor kommer kanske att gå ut igen när du har bett henne stanna hemma. Den här förändrade blicken får henne inte att lyda: den gör att du slipper leva i ilska, och spela teater.

Den mest konkreta gesten, redan i dag: nästa gång ilskan stiger, leta efter rädslan som den döljer, och säg den med de verkliga orden. Fråga dig sedan vad du skulle kunna göra tillsammans med henne, i stället för vad du ska förbjuda henne.

Det är ett ämne som jag tar upp i min bok 👉 Hjälp! Vem ska ta hand om mina föräldrar?. Din förälder har alltid rätt att tacka ja eller nej till det du föreslår. Hen kan tacka nej till alla dina förslag: fortsätt att föreslå dem, så länge du har kraft.

Nu, med allt det här, är det upp till dig att hitta den rätta medelvägen.

Den här guiden kan vara till nytta för dina syskon, som kanske ber din mor om samma sak: du kan skicka den vidare till dem.

Vill du veta hur du hittar den här medelvägen med din förälder? Säg det till mig: 👉 kontakt@hjalp-forlag.se

---

Använda källor (6)

#	Citerat faktum	Länk
1	Man har en tendens att resonera med en förälder som har blivit sårbar, att säga ”nej” till hen och förklara situationen som för ett barn; att gå emot hens vilja kan skapa motstånd	👉 Hjälp! Vem ska ta hand om mina föräldrar?
2	Att respektera förälderns irrationella och känslomässiga val, utan att säga ”Jag varnade dig”, bevarar hens känsla av frihet och kontroll; ett känslomässigt beslut kan vara mer gynnsamt för hen	👉 Hjälp! Vem ska ta hand om mina föräldrar?
3	Handla mot sin förälder som man skulle vilja att en okänd vårdpersonal behandlade en; ge var och en rätt att göra fel	👉 Hjälp! Vem ska ta hand om mina föräldrar?
4	Föräldern är ansvarig för sin situation, barnet är hens beskyddare; hen behåller rätten att tacka ja eller nej till förslagen; att inte behandla hen som ett barn är att respektera hens val	👉 Hjälp! Vem ska ta hand om mina föräldrar?
5	Bakom ilskan finns rädslan att ens förälder ska skada sig; att förstå var ilskan kommer ifrån förändrar den hjälp man erbjuder: följa med hen i stället för att förbjuda hen	👉 Hjälp! Vem ska ta hand om mina föräldrar?
6	Vi är känslomässiga varelser; att ta ansvar för sina känslor bidrar till fred	👉 Hjälp! Vem ska ta hand om mina föräldrar?